im going down on my knees


                        
         det var mycket då, men det är det inte nu
     det har klarnat, den enda jag vill ha är du.
om du bara visste, vad jag skulle ge för att få vara din
allting förändrades, det gör det, & nu är du inte min.
                  jag vet att tiden var kort,
     men snälla säg att du inte har glömt bort?
jag försöker om & om igen, men vet inte om jag orkar mer
      för jag vill verkligen, men tror inte att du ser.
tänk, om det en dag skulle blivit du & jag
    då skulle jag hålla om dig, & aldrig släppa mitt tag.
             förlåt, men jag vet inte vad jag ska göra
jag skriker efter dig, men det verkar vara svårt att höra.
"borde jag ge upp?" är frågan jag ställer mig själv varje dag,
hon som saknar dig, hon som älskar dig, det är jag.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0